Mitt första Marsvin

 

8 Maj 2017 köpte jag mina första marsvin, och att ens försöka beskriva min ivrighet är omöjligt. Jag var så lycklig. Min kärlek till marsvin är obeskrivlig. Dom är helt enkelt dem bästa gnagarna enligt mig, tillsammans med kaniner.

Jag minns när jag lämnade uppfödarens lägenhet att jag var så försiktig när jag bar transportburen. Som om jag skulle tappa dem om jag inte gick extra långsamt och höll i buren med båda händerna. Under bilresan hem satt jag och fotade för fullt. Marsvinen var ju inte vilka marsvin som helst. Utan de var nakenmarsvin. Två svarta bröder. De fick namnen Rufus & Bullen men man kunde inte se skillnad på dem. Med tiden döpte min bror om dom till Tjocke Jakko (Ibland Jakki) och Tjocke Jakko, vi vet fortfarande inte varför men än idag kallar jag den vi har kvar för Jakko. Det är det enda som känns rätt att kalla honom för.

Mellan 2017 och slutet av 2018 var dem två skygga marsvin som knappt vågade ta mat ur handen på mig, hur mycket jag än försökte att tämja dem. Jag satt de första veckorna och spelade musik för dem och pratade med dem. Men de verkade föredra att ligga i sina myspåsar jag köpt åt dem. Sedan kom den tuffa tiden då vi märkte att den ena (f.d Rufus) smalnade av. Vi tog honom till en veterinär där de via röntgen fick veta att han hade urinsten som skulle vara svår att behandla och troligtvis bara komma tillbaka och göra hans liv till en plåga. Så vi tog det tuffa beslutet att låta honom somna in. Jag fick sitta bredvid honom och klappa honom fram tills att han tog sitt sista andetag. Både jag och pappa var ledsna men jag grät såklart mest. Vi tog med honom hem och han begravdes bredvid de andra djuren som gått bort i sin myspåse.

Händelsen var såklart jättejobbig men fokuset behövde läggas på på det överlevande marsvinet. För att han inte skulle bli deprimerad av ensamhet efter sin brorsas bortgång vände jag mig åt Facebook för att hitta en kompis åt honom i en omplaceringsgrupp för marsvin. Där hittade vi Molly, från Ekerö. Bara någon dag senare åkte vi och hämtade henne. Men hon fick sitta i en egen bur tills vi kastrerat Jakko, vilket vi gjort en vecka senare. Vi hade under den tiden skapat en stor bur med hage åt dem där de fick träffas. Inte långt därefter skaffade vi även Noomi, så att ingen skulle bli ensam när någon dör. Men Molly och Noomi kommer att få ett eget blogginlägg så jag ska inte skriva mer om dem.

 

Till er som vill ha ett underhållande husdjur och har plats för en större bur i hemmet, så rekomenderar jag Marsvin. Dem ska självklart vara minst två, men trivs bäst i flock. Jag gillar marsvin för att dem är söta, keliga och matdrivna. Till exempel;

Mamma kommer hem vid 18-tiden efter att hon handlat grönsaker. När hon kör ner på uppfarten börjar marsvinen att prata med varandra och ropa efter mat. Dem lär sig ljud lätt och vet att när dem hör kylskåpet öppnas, mamma som kommer hem och så vidare att det betyder matdags. Vilket är väldigt fascinerande!